Att jaga sin oskuld

Engelsmannen James Palmer är enligt egen utsago sexmissbrukare. Under åren har hans sökande efter sex fört honom på upptäcksfärd bland olika sextjänster för funktionshindrade i England. Här delar han med sig av sina erfarenheter.

Artikeln är hämtad från www.youreable.com och publiceras här med författarens godkännande.

Jag har varit funktionshindrad i 24 år och som 44-åring är jag fortfarande oskuld. Jag går med käpp och tycker själv att jag är ganska attraktiv men det är nästan omöjligt för mig att hitta en flickvän. Folk säger till mig att jag är en toppenkille men jag har hört ”Kan vi inte bara vara vänner” hur många gånger som helst. Jag har ett bra jobb men eftersom jag är helt besatt av sex och har hög sexlust har det mesta av min lön gått till olika former av porr under åren.

När jag var 35 tog jag äntligen mod till mig och gick till en prostituerad. Men jag kunde inte få stånd. Något jag alltid får när jag är på egen hand, så att säga. Jag trodde det berodde på nervositet och försökte med några andra prostituerade men samma sak inträffade.

Lite senare hade jag tid hos företagshälsovården och berättade att jag var deprimerad på grund av sexuell frustration. Jag fick numret till SPOD (The Association to Aid the Personal and Sexual Relationships of People with a Disability) i London. Jag pratade med en rådgivare där som gick med på att träffa mig. Jag träffade henne vid sex tillfällen. Men hon konstaterade bara att jag var sexmissbrukare och erbjöd egentligen ingen hjälp.
Jag blev i alla fall remitterad till S:t Georges Hospital i London där en numera pensionerad läkare sa att det inte var något fysiskt fel på mig och att min oförmåga att få stånd berodde på nervositet.

Han nämnde ett ställe i Birmingham som använder kvinnliga sex surrogates för att hjälpa män med sexuella problem. Man bedrev någon sorts sexuell forskning där, men jag vet inte hur officiellt det var. Jag åkte dit och träffade en doktor Cole, som numera också är pensionerad. Jag tror dock att de kvinnliga sex surrogates fortfarande arbetar där. Jag träffade en vid två tillfällen och hon var tusen gånger trevligare än de prostituerade jag hade träffat.

Först klädde vi av oss och hade en lång fin stund då vi bara låg och kramades i sängen. Sedan skulle vi ha sex och samma sak hände igen. Det vill säga ingenting. Det var trots allt ett par fina timmar. Det kostade mig 1 600 kronor. Jag träffade henne igen (ytterligare 1 600) och även om det var fint blev det inget samlag. Jag ville egentligen träffa henne mer men mina pengar tog slut. Det var sista gången med henne.

1998 gick det flera dokumentärer om sex på TV. I en talades det om sex surrogates i England och genom lite detektivarbete lyckades jag spåra organisationen ICASA (Inward Confidence And Sexual Awareness) i Luton (www.icasa.co.uk).
ICASA drivs av makarna David och Jane Brown. Jag träffade David Brown för konsultation och han trodde att det skulle hjälpa mig att förbättra mitt självförtroende att träffa sex surrogates regelbundet under ett år.
Jag insåg att det skulle bli dyrare än med prostituerade men David Brown sa att hans målsättning i första hand var att hjälpa människor, inte att tjäna pengar.

Han frågade vad jag ansåg mig ha råd med och jag sa runt 1 500 kronor i månaden. Om nödvändigt skulle jag i och för sig betala mer, men jag la mig lågt för att se hur han reagerade.
Han föreslog 1 200 i månaden för två till fyra behandlingar i månaden. Det gjorde intryck på mig. Varken David eller Jane Brown hade någon officiell utbildning men de framstod väldigt proffessionella. Allt de sa verkade förnuftigt och jag blev imponerad av dem.

Ett par veckor senare hade jag min första behandling. Jane Brown sitter med vid behandlingen. Utan att vara alltför i ögonenfallande sitter hon i ena änden av rummet och ger råd och föreslår saker. Den kvinnliga sex surrogate dansade och strippade först men utan särskilt mycket gensvar mellan mina ben. Jane föreslog att vi skulle börja röra vid varandra och det gjorde att jag tände mer.

Behandlingen varade i nästan två timmar, och trots att jag inte lyckades ha samlag så njöt jag verkligen. Två veckor senare hade jag en ny behandling med en annan sex surrogate. Jane var med även vid det tillfället men den här kvinnan var mer pratsam vilket gjorde att jag kände mig säkrare. Vi kramades i fem minuter och hon talade om för mig hur underbar och varm jag var. Det var jättebra men inte heller den här gången blev det något samlag.

Sedan träffade jag den surrogate jag hade först ytterligare två gånger och mitt stånd blev bättre för varje gång. Efter den fjärde behandlingen tog emellertid mina pengar slut igen så jag var tvungen att sluta. Jag är säker på att mina problem skulle ha varit lösta om jag hade kunnat fortsätta.
Jag har mycket fina minnen av David, Jane och de kvinnliga sex surrogates och jag skulle fortsätta min behandling där om jag bara hade råd. Pengarna är alltid problemet.

James Palmer

Översättning Peter Andersson-Pope

Peter Anderson-Pope, 2002.05.08