En glimt från RGs första skridskokälkkurs

Helgen 24-25 februari genomförde Rekryteringsgruppen en helgkurs i skridskokälksåkning.

Kursen startade på lördagen med åkningen på Östermalm IP´s konstfrusna skridskooval. Där skedde först en utprovning så att varje deltagare fick en så optimal kälke som möjligt och därefter fick man lära sig att köra kälken.
Övernattningen skedde på Bosöns idrottsfolkhöskola och där hade vi på kvällen en uppskattad föreläsning med skridskoledaren Magnus Lindé från Friluftsfrämjandet. Magnus lärde ut grunderna i iskunskap och gick igenom vilken säkerhetsstrategi man bör ha när man åker på naturis.

På söndag morgon käkade vi först frukost, packade i en rejäl matsäck och begav oss sedan till Norrvikens sjöisbana.
Där genomfördes för dagen skridskotävlingen Sollentunaloppet och när vi kom fram möttes vi av en mycket engagerad tävlingsfunktionär som drog igång värsta övertalningsförsöken att få även oss att ställa upp i tävlingen. Hon misslyckades dock, vi var bara intresserade av att njutåka denna dag.

Isen var superfin och med vinden i ryggen fick vi upp fin fart. På väg tillbaka fick vi kämpa i motvinden fram till den väntade matsäcken . Efter att ha avnjutit lite varm choklad och några goda mackor tog vi ett varv till på banan.

På söndagen blev det totalt ca 10 km åkning för var och en av de åtta deltagarna som var med på denna premiärkurs. Alla deltagare och ledare var mycket nöjda med helgen!

En glimt från en deltagares upplevelse
Vi se det snöar, vi se det snöar, det var väl roligt hurra
Så känner jag aldrig. Att ta sig fram med stol i snö är inte något att längta efter.
Is däremot, har jag alltid haft en positiv inställning till. Att köra med stol på is, innebär att man kan sladda lite, sedan tar dock det roliga slut. Man får nöja sig med termosen med choklad och att bli apelsinkladdig om frusna fingrar.

Men skridskokälken gav mig en nyvunnen frihet och jag fick den där känslan av att "så här lätt kan livet faktiskt vara..i medvind!"
Att träningen finns där, men den är inte det primära utan man vill åka mer, komma framåt och få positiv energi.
En energi som räcker ända till nästa år igen, för då kommer han vår gamle vän, isen!

Sofia Kölhed, 2007.03.02